I relationsdramat ‘Kvävningsreflexen’ skildras ung, otäck kärlek. Teatertrion Matilda, Lina och Markus på VRG Jarlaplan berättar om processen att sätta upp en föreställning och den oväntade men nödvändiga omställningen till radioteater.

2020-06-03

I Kvävningsreflexen av AnnaLina Hertzberg skildras Sebastian och Unns romantiska förhållande, men det tar inte lång tid att inse att saker och ting inte alltid går så bra som man hade hoppats. VRG Jarlaplans avgångselever tolkar pjäsen och i rollerna hör vi Lina Hansson och Markus Mühlenbock på teaterprogrammet. Regi står klasskompisen Matilda Skönborg för. 

Att det blev just Kvävningsreflexen som trion skulle sätta upp var faktiskt tack vare ett bortval. I Matilda Skönborgs teatergrupp, som hon engagerade sig i utanför skolan, skulle de förra året sätta upp en slutproduktion där en av pjäserna som gruppen valde bland var Kvävningsreflexen innan valet till slut föll på en annan pjäs. “Jag fastnade vid Hertzbergs verk. Det var något speciellt med pjäsen, något intimt och unikt som jag inte hittat förut. Att det bara var två roller med i pjäsen var också intressant, för jag hade tänkt att jag ville testa att regissera något i en mindre grupp”. Matilda tog kontakt med AnnaLina Hertzberg och frågade om hon kunde få rättigheterna till att sätta upp pjäsen på skolan, och till Matildas stora glädje sa Hertzberg ja. “Jag spenderade massa tid innan höstterminen ens började till att göra research och tänka ut vilka skådespelare i min klass som skulle passa till rollerna”, berättar Matilda.

Eleverna på VRG Jarlaplans teaterprogram får under sitt tredje och sista år på skolan skapa sin slutscen, en slutproduktion där de använder alla de förmågor de tränat på under sina gymnasieår. Årets teatergrupp delades in i tre ensembler med tre tillhörande regissörer. Tillsammans med teaterprogrammets ansvariga lärare tillika handledare, Petronella Borseman, valdes de tre respektive pjäserna ut.

Budskapet i pjäsen menar Matilda Skönborg är att ung kärlek inte bara är romantik rakt igenom. “Man kan vara jättekär men ändå skada någon, eller man kan tro att någon älskar en men man blir utnyttjad. Pjäsen handlar om ung kärlek, och den skyler inte över allt det jobbiga, förskönar inte någonting. Den får oss att reflektera över våra egna relationer och våra egna misstag. På så sätt är budskapet subtilt, och pjäsen är snarare en möjlighet för åhöraren att tänka, känna efter och tycka till”.

Lina Hansson, som spelar Unn i det unga förhållandet, menar att pjäsen ger en röst åt destruktiva förhållanden och hur det i sin tur påverkar människor. “Jag tycker att Kvävningsreflexen visar hur farligt det kan vara med den första kärleken, och att den verkligen kan skada människor. Det finns nog inte något specifikt budskap men att pjäsen kan få bli en slags riktlinje om hur viktigt det är att lyssna på sina känslor och tankar”.

Applåderna efter VRG-musikalen Rock of Ages sista föreställning i januari, hann knappt avta innan de tre eleverna, som alla var en del av jubileumsmusikalen, fick ställa om fokus till sin slutproduktion. Gruppen berättar hur peppade de var på att få sätta igång. De började med att tillsammans läsa igenom manuset, en så kallad kollationering. Därefter funderade de på vilka kostymer som skulle användas i respektive scen, de letade bakgrundsmusik och skissade på scenografin. 

Beslutet om att distansundervisning till följd av coronaviruset skulle omöjliggöra en traditionsenlig slutscen med fysisk publik, tog först hårt på gruppen. När det sedan blev klart att radioteater skulle bli lösningen, kunde eleverna återigen fokusera på sin process. Markus Mühlenbock som gestaltar Sebastian menar att ingen kreativ process ändå är den andra lik. “Den tar alltid oväntade svängar, val, idéer och motgångar. Det viktigaste tror jag är att hitta den gemensamma dragkraften i gruppen och därefter arbeta utifrån den. Redan från vår första gemensamma kollationering fann vi ett uttryck i Herzbergs text som vi ville ta vid”.

För regissör Matilda har det stora fokuset på röst-regi blivit något nytt, som annars hellre fokuserar på fysiska och visuella visioner. “Nu fick vi tänka bort allt visuellt och endast arbeta med betoningar, röstlägen och undertext. Det var en otrolig utmaning men konstigt nog, trots alla motgångar, tycker jag personligen att vårt historieberättande till och med stärktes av omvandlingen till radioteaterpjäs. I denna uttrycksform får mer intima uttryck plats, och när jag själv suttit och lyssnat igenom våra scener känner jag mig verkligen närvarande i historien, som om allt händer på riktigt. Det är en otroligt cool känsla!”

Markus lyfter radioteaterns möjlighet att nå till åhörarens öra på ett annat sätt, utanför bruset i den kollektiva teatersalongen.”Det går att lyfta fram små betoningar, små ljud och små viskningar som i sin tur ger stora effekter. Förstås var det tråkigt att tappa öga-mot-öga mötet med publiken, men i samma takt som processen medförde vissa begränsningar öppnades många nya möjligheter upp”. 

Lina saknade den fysiska publiken och den direkta kommunikationen till publiken. “I live-situationer blir sällan två föreställningar identiska. Det är en helt annan konstform och är otroligt härlig i sig och det är svårt att jämföra dem. Med radioteater ligger fokuset på detaljerna på ett helt annat sätt. Jag tänker speciellt på hur viktig redigeringen var eftersom vi bara skulle få ett resultat”.

Teaterläraren Petronella Borseman är nöjd med elevernas insats. ”I höstas jobbade teatertrean med radioteater i kursen Röst, och då gjorde vi ett studiebesök på Sveriges Radio Drama. Dessutom samarbetade vi med kursen Musikproduktion. Eleverna var därmed lite bekanta med konceptet radioteater, vilket jag tror var jättebra för online-arbetet. Jag tycker att Kvävningsreflexen blev en mycket berörande produktion med starka skådespelarinsatser samt tydlig och smart regi. Pjäsen passade bra som radioteater och som publik var det lätt att följa med i handlingen”.

Regissörens slutord? “Kvävningsreflexen blev bara så perfekt tillslut! Trots corona!” utbrister Matilda Skönborg.

Lyssna på Kvävningsreflexen – som ljudfil eller på Youtube!

Matilda Skönborg, regissör

Dela inlägg