Klimatskam eller hållbarhetsheder?

”Vi känner till problemet. Vi har lösningarna. Varför agerar vi inte?” Så sammanfattar Johan Rockström, professor i miljövetenskap vid Stockholms universitet, sin frustration över världsledarnas passivitet i klimatfrågan. Rockström inleder årets Nobel Prize teacher summit arrangerad av Nobelstiftelsen för tredje året i rad. Årets tema och rubrik, ”Climate change changes everything”, belyses och diskuteras från flera olika infallsvinklar under dagens gång. Rockström och hans klimatforskarkollegor har länge väntat på att den unga generationen ska reagera på klimathotet och hyllar Greta Thunberg och hennes rörelse. Till de ca 400 lärare från ett 30-tal olika länder som är samlade på Munchenbryggeriet på Söder i Stockholm har professor Rockström ett tydligt budskap: klimatkunskap måste genomsyra alla ämnen i skolan. Vad vi gör de kommande 50 åren kommer att ha avgörande effekt 10 000 år framåt och då behövs ett paradigmskifte inom alla samhällets institutioner, inte minst inom skolans syn på klimatkunskap. 

Steven Hartman, professor i engelsk litteratur och en central forskare och initiativtagare inom forskningsområdet Environmental Humanities (miljöhumaniora) i Norden har också ett budskap till oss lärare. Hans forskning handlar om samtida utmaningar så som klimatförändringar, föroreningar och minskad biologisk mångfald ur ett litterärt och kulturellt perspektiv. Hartman menar att vi lärare är ”storie tellers” och att ”We need stories. We cant identify ourselves without them.” Om vi lärare är duktiga historieberättare kan klimatkunskap och klimatförändring få fäste i våra elever. Genom att berätta berörande, sanna historier om människorna bakom klimatstatistiken kan vi skapa äkta förståelse hos den unga generationen. 

Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik, påminner oss om att forskning liksom all annan inlärning kräver hårt och fokuserat arbete och att det hårda arbetet orkar man bara lägga ner om man är emotionellt engagerad. Vetenskapligt arbete kräver alltså ett stort känslomässigt engagemang. Detta bör vi lärare understryka i vår undervisning menar Danielsson och ger också rådet till alla elever som känner klimatångest att börja engagera sig i någon form av konkret dellösning på problemet. Att agera motverkar depression och skapar hopp. Att skaffa sig en bra utbildning är ett klokt sätt att engagera sig tillägger Danielsson.

Patricia Mazuera, lärare från Usa med lång undervisningserfarenhet, uppmanar oss att ge våra elever möjlighet att ”fall in love with nature” genom att besöka naturen i vår undervisning. Hon ger oss också rådet att tala mer om lösningar på klimatkrisen med eleverna så att de får mod och ork att agera. 

Förutom de givande föreläsningarna är det mötet med lärare från hela världen som är dagens största behållning. Vi sitter ca åtta lärare per bord och får med jämna mellanrum diskutera föreläsningarna och ge varandra tips om metoder och material att använda i klimatundervisningen. Runt mitt bord är vi överens om två saker vid dagens slut: 1) vi måste inge hopp och framtidstro hos våra elever samtidigt som vi måste vara tydliga med sanningen d.v.s vad forskningen visar och 2) vi vill hellre fokusera på stolthet (hållbarhetsheder) över de positiva förändringar vi faktiskt gör än skapa skam och skuld kring det vi inte förmår. Det är helt enkelt roligare att om möjligt drivas av passion snarare än av skuldkänslor. Jag rekommenderar alla varmt att gå på denna fortbildningsdag nästa år. Nytt tema varje år och endast 600 kr för en heldag med frukost, lunch och fika om du betalar tidigt. Att föreläsarna vänder sig direkt till oss lärare och berättar hur viktigt vårt arbete är och hur viktiga deras lärare var för dem gör att man lämnar Munchenbryggeriet med en välbehövlig påminnelse om att vi har framtiden i våra klassrum och att det är ett ärofyllt och viktigt uppdrag att undervisa framtiden.

Alexandra Josefsson

Lärare i svenska, psykologi och filosofi  samt ämnesansvarig i filosofi på VRG Jarlaplan