Leading the learning/ Att leda lärande

Studieresa till Berlin: ämnesövergripande projekt mellan tyska och SO. Louise Bedarvik och Sara Tinnborg skriver.
Louise är lärare i engelska och tyska, och Sara i SO, båda förstelärare på VRS Vasastan.

2019-03-11

Ämnesövergripande arbete är både roligt och givande. Vi har gjort det flera gånger och ser stora vinster med detta. Eleverna får en fördjupad förståelse för det land/det samhälle som språket talas i samt ökad insikt i gemensam historia och politiska frågor, såsom migration.

Under vårterminen kommer vi att samarbeta i SO och engelska kring Brexit samt inför vår årliga dödsstraffsdebatt som sker på engelska i årskurs 9, med inslag av etik från religionsämnet.

Då vi fått ett stipendium från Tysk-svenska handelskammaren kunde vi använda våra tidigare erfarenheter kring samarbete och ta det hela lite längre – både i tid och rum. I januari åkte vi tillsammans med 16 tyska 9-elever till Berlin. Fokus för vår vistelse var migration i dåtid, nutid och i framtiden.

Vår första dag, direkt efter ankomst, var vi inbjudna till Max Delbrück Gymnasium och fick träffa elever i samma ålder. Skola, fritid, Netflix och Fortnite diskuterades ivrigt, på både tyska och engelska. Eleverna tog i grupper fram “Den bästa skolan”, baserat på det bästa från respektive skolsystem. Detta hade inte riktigt med vårt tema att göra, men vi kunde inte låta bli att ge eleverna denna möjlighet att träffa lokalbefolkningen!

Under dag två låg vårt fokus på migration ur ett historiskt perspektiv. Vi letade spår efter muren och fick lära oss mer om orsakerna till att muren över huvud taget byggdes. Vi fick även en guidad tur inne i riksdagsbyggnaden. Eleverna ställde många välinformerade frågor; det märktes att guiden blev både förvånad och glad över elevernas genuina intresse för och kunskap kring det parlamentariska systemet i allmänhet och högerextrema krafter i synnerhet.

Under den tredje dagen jämförde vi det historiska och nutida perspektivet på Erinnerungsstätte Marienfelde, en flyktingförläggning som byggdes på 50-talet för att Västberlin skulle kunna hantera den tilltagande flyktingströmmen från Östtyskland. Här redovisade vi i grupper om olika steg i migrationsprocessen förr i tiden. Vi deltog även i ett rollspel om hur det är att komma som flykting till Tyskland idag. Eleverna gavs roller och ett ordförråd, som man skulle klara sig med för att ordna med uppehållstillstånd, bostad och arbete.

Dag 4 tillbringade vi i västra Berlin, men besökte även Checkpoint Charlie, något som gjorde starkt intryck på oss alla.

Förutom ovan nämnda aktiviteter hade eleverna i förväg förberett en guidning av en valfri plats eller företeelse. Dessa genomförde samtliga elever med bravur! Att se eleverna omsätta det de lärt sig i praktiken, samt höra dem reflektera kring likheter och skillnader på plats var fantastiskt.

Här följer några elevröster om resan

Det som berörde mig mest var när vi gjorde ett flyktingspel. Vi fick en roll, en person som var på flykt och skulle söka asyl i Tyskland. Detta var även på tyska, så vi fick en ordlista på alla tyska ord vi fick använda oss av och sen skulle vi försöka starta ett nytt liv i Tyskland. Spelet var extremt svårt men samtidigt kul. Det berörde mig för det fick mig att inse hur svårt det är att börja om hela sitt liv när man kommer som flykting till ett land. Man kan inte språket, har nästan inga kontakter och inget hem. Med detta spel hamnade man i deras skor och fick pröva på hur det var vilket var väldigt lärorikt.

Det var ett ställe vid muren som verkligen berörde mig. Det fanns en utställning som visade vilka som hade dött när de försökte fly från öst till väst och hur gamla de blev. Då såg man hur allvarligt det var och hur omänskligt det var. Det fanns de som var 3-5 år och ändå hade blivit skjutna vilket är hemskt.

Vi såg mycket mera konst och graffiti i Berlin på byggnader och muren. Så ser det inte riktigt ut hemma.

Det var en synnerligen lärorik resa där man fick lära sig om allt från flykten mellan öst och väst efter andra världskriget, till hur det var att vara en flykting idag.

Det som förvånade mig som mest var flyktingförläggningen. Jag fick lära mig så mycket som jag inte visste om förut.

Det jag blev mest berörd över var muren och ingenmanslandet. Eftersom att det fortfarande var bevarat från hur det faktiskt såg ut vilket gav en liten insikt av hur det faktiskt var att ha muren mellan sig.

Berlin har en väldigt utbyggd kollektivtrafik men det som förvånade mig mest var att under våra fyra dagar i staden behövde vi aldrig visa något slags färdbevis. När man gick ner i tunnelbanestationen eller på en buss gick man bara på bussen utan att visa upp sin biljett.

Jag blev förvånad över hur mycket historia det var. Det var som att runt varje hörn fanns det något som hade en betydelsefull mening i historian som påverkade något på ett eller annat sätt.

Det var den mest lärorika tiden jag har haft i skolan, någonsin.

Jag tycker resan till Berlin var en fantastisk upplevelse. Att få upptäcka en ny stad tillsammans med skolan är en möjlighet som inte många högstadieelever får.

I januari åkte vi tillsammans med 16 tyska 9-elever till Berlin. Fokus för vår vistelse var migration i dåtid, nutid och i framtiden.